Salt till avhärdaren: vilken typ, hur mycket och hur ofta
Kort svar: använd tablettsalt avsett för avhärdare. Inte bordssalt, inte vägsalt. Hur ofta du fyller på beror på hur hårt vattnet är och hur mycket ni använder – inte på kalendern. Saltet förbrukas verkligen, till skillnad från resinet det regenererar.
Vad saltet faktiskt gör
En avhärdare byter kalcium och magnesium i vattnet mot natrium, i en bädd av resin. När resinet är fullt av kalcium måste det tömmas, och det görs genom att skölja bädden med en koncentrerad saltlösning. Natriumöverskottet driver bytet baklänges: kalciumet släpper och går till avloppet, resinet är åter laddat.
Det är därför saltet förbrukas men resinet inte gör det. Saltet är inget filtermaterial – det är det som återställer filtermaterialet.
Vilket salt — och vilka som förstör
Tablettsalt för avhärdare är det som ska användas. Det är rent, löses jämnt och lämnar minimalt med olösligt kvar i behållaren.
Bordssalt duger inte. Det innersta problemet är inte saltet utan tillsatserna: klumpförebyggande medel och jod hör inte hemma i en saltbehållare och kan lägga sig som slam i botten.
Vägsalt duger inte. Det är inte avsett för dricksvattenbruk och bär föroreningar som inte ska in i ett system som står före din kran.
Kornigt salt och grovsalt fungerar i många maskiner men löser sig ojämnare än tabletter. Står det en rekommendation i din manual är det den som gäller.
Hur ofta, och hur mycket
Åtgången styrs av tre saker: vattnets hårdhet, hur många liter som används, och hur avhärdaren är inställd. Två hushåll med samma maskin kan skilja sig flera gånger om i saltåtgång.
Praktisk rutin som fungerar oavsett maskin: titta i behållaren en gång i månaden och fyll på när saltet är nere mot tredjedelen. Det är enklare och säkrare än ett intervall i kalendern, eftersom åtgången ändras med årstid och hushållets storlek.
Fyll inte behållaren helt full om du sällan tittar till den — salt som står länge fuktigt är just det som bildar bryggor.
Saltbrygga: det vanligaste felet
En saltbrygga är en hård skorpa som bildas en bit ner i behållaren. Ovanför den ligger saltet kvar och ser fullt ut; under den står vattnet utan att nå något salt. Maskinen "regenererar" då med rent vatten, och resultatet är hårt vatten i kranarna trots en behållare som ser välfylld ut.
Det är därför "det finns ju salt kvar" inte är ett bevis på att saltet används. Känn efter med ett skaft ner genom saltet; tar det stopp mot något hårt är det en brygga som ska brytas upp försiktigt.
Bryggor gynnas av att behållaren alltid hålls brädfull, av fuktig luft, och av salt av sämre kvalitet.
När saltet inte är problemet
Kommer hårt vatten tillbaka med salt i behållaren och ingen brygga, ligger felet i regenereringen eller i resinet. Då är det felsökning som gäller, och om vattnet blivit sämre efter en period kan orsaken vara en annan än avhärdaren.
Ett klorliknande lukt direkt efter regenerering är normalt och går över efter några minuters tappning.
Rätt inställning kräver att hårdheten är mätt
En avhärdare ställs in efter vattnets hårdhet. Är den satt för lågt blir vattnet aldrig mjukt; är den satt för högt slösas salt varje regenerering. Båda felen ser ut som maskinfel och är inställningar.
Hårdheten står i en vattenanalys, och den är värd att mäta om innan man byter maskin — brunnsvatten förändras över år. Se också våra avhärdare om maskinen är underdimensionerad för hushållet.