Humus i vattnet

Vad forskningen säger

Så här beskriver myndigheter och forskning reningsteknikerna. Varje punkt återger källan, som är länkad – läs den om du vill gå på djupet.

1. Färg beror ofta på humusämnen och kan åtgärdas med filter med till exempel aktivt kol, som måste underhållas, backspolas eller bytas och där bakterietillväxt gynnas om filtret står oanvänt; nanofilter tar också humus och färg. I en anjonbytare byts negativa joner mot kloridjoner, med förhöjd kloridhalt som sidoeffekt, och humusbundet järn är svårare att avskilja med hushållsfilter eftersom humusämnen binder järnjoner hårt.

   Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk – en faktaskrift (avsnitt Färg, Järn och Bilaga 3 Aktivt kol, Jonbytesfilter, Nanofilter) – Livsmedelsverket (Schulte-Herbrüggen, Christensen, Olofsson, Morey Strömberg), 2026

2. Vid färg eller hög kemisk syreförbrukning ska orsaken utredas och en otät brunn tätas först; kvarstår problemet kan vattnet avluftas eller ett kolfilter sättas in, och för ytvatten kan ett sandförfilter ta bort en del organiskt material och ett kolfilter resten. Mycket organiskt material kan ge bakterietillväxt i anläggningen och försvårar desinfektion med klor eller UV-ljus.

   Tolka resultatet av din dricksvattenanalys – Färg, Kemisk syreförbrukning – Livsmedelsverket, 2026

3. Naturligt organiskt material består främst av humusämnen som är negativt laddade vid naturligt pH, vilket gör jonbyte till en effektiv teknik som rekommenderas tidigt i reningskedjan och som kraftigt sänker halten och minskar bildningen av desinfektionsbiprodukter. Nanofiltreringens största utmaning är enligt översikten igensättning av membranet.

   Removal of natural organic matter (NOM) from water by ion exchange – A review – Chemosphere (Levchuk, Rueda Márquez & Sillanpää), 2018

4. Humusämnen kan avskiljas med flera metoder: nanofiltrering, koagulering med efterföljande flockavskiljning, oxidation följd av biofiltrering samt sorption genom jonbyte eller adsorption på aktivt kol. Alla dessa processer används i Norge, och artikeln sammanfattar drifterfarenheterna.

   NOM removal technologies – Norwegian experiences – Drinking Water Engineering and Science (Ødegaard, Østerhus, Melin & Eikebrokk), 2010

5. Enligt WHO beror färg i dricksvatten vanligen på färgat organiskt material, främst humus- och fulvosyror från markens humusfraktion, men påverkas också starkt av järn och andra metaller, och orsaken bör utredas särskilt när färgen förändras. Hög färg från humus kan också tyda på hög benägenhet att bilda biprodukter vid desinfektion.

   Guidelines for drinking-water quality, 4th edition incorporating the first and second addenda (avsnitt Colour) – WHO, 2022