Radonavskiljare – hur mycket radon tar den bort? Det visar mätningarna

Publicerad 9 november 2026 · Uppdaterad 10 november 2026 · Av Svenskt Vattenfilter · 10 källor, varje siffra länkad till myndighet eller studie

Snabbt svar: En radonavskiljare som luftar vattnet tar bort 95–99 procent av radonet – det var resultatet för alla 32 anläggningar i den svenska fältutvärderingen, vanligen 96–99 procent – men bara med recirkulation under atmosfärstryck; felinstallerade anläggningar låg på 70–88 procent. [2] Myndigheterna anger 90 procent och uppåt, WHO och EPA upp till 99,9 procent för högeffektiv luftning. [1] [5] [6] Avgående luft ska ut ur huset, eftersom 90 procent av stråldosen från radon i vatten kommer från inandning, och halten ska kontrolleras efter installationen. [1] [5]

Radonavskiljare i korthet

Fråga Vad forskningen säger
Hur mycket tar den bort? 95–99 procent i alla 32 fältmätta luftningsavskiljare (vanligen 96–99), i bästa fall över 99 procent. Felinstallerade: 70–88 procent. [2]
Vad säger myndigheterna? SSM och Livsmedelsverket: 90 procent eller mer, vilket kan kräva att vattnet cirkulerar flera varv förbi ejektorerna. WHO och EPA: upp till 99,9 procent för högeffektiv luftning, 80 till över 90 för enklare luftare. [1] [3] [5] [6]
Vart tar radonet vägen? Till luften – som måste ledas utomhus. 90 procent av dosen från radon i vatten kommer från inandning, och 1 000 Bq/l i vattnet höjer inomhusluften med i snitt 100 Bq/m³ medan kranen går. [4] [5]
Är kolfilter ett alternativ? Ett sämre. Minst 50 liter kol, inte lämpligt över 2 000 Bq/l, filtret blir radioaktivt och tappade effekt inom månader i fältförsök; EPA mätte 90,7–98,6 procent i 121 filter. [1] [8] [9]
Vad sätter igen den? Järn, mangan, kalcium och bakterietillväxt. Förfilter och regelbunden rengöring avgör hur länge reningen håller. [1] [4] [6]

Så fungerar luftning

Radon är en gas som lämnar vattnet när det finfördelas och blandas med luft. I en radonavskiljare sprutas vattnet genom ejektorer i en behållare vid atmosfärstryck, och för att nå 90 procent eller högre rening kan vattnet behöva cirkulera förbi ejektorerna flera gånger eller mycket luft blåsas in. [1] [3] Den radonhaltiga luften leds ut ur huset med en fläkt. [7] Lagring fungerar också: efter 13 dygn har 90 procent sönderfallit av sig självt, men det kräver stora tankar och är sällan praktiskt. [1]

Fältmätningarna: 95–99 procent, om installationen är rätt

Den mest konkreta svenska källan är utvärderingen som Statens strålskyddsinstitut och Livsmedelsverket lät göra av 32 installerade radonavskiljare av nio fabrikat, plus ett kolfilter. Alla luftningsavskiljare reducerade radonhalten med 95–99 procent, i bästa fall över 99 procent och vanligen 96–99 procent. Men det krävde att vattnet recirkulerades i ett förrådskärl under atmosfärstryck, och nästan alla anläggningar hade tekniska brister; enskilda felinstallerade låg på 70–88 procent. [2]

Mätning Reningsgrad Källa
32 luftningsavskiljare i svenska hem (SSI/Livsmedelsverket) 95–99 procent, vanligen 96–99; felinstallerade 70–88 [2]
WHO, högeffektiv luftning Upp till 99,9 procent [5]
EPA, bästa tillgängliga teknik Packade torn och flerstegs bubbelluftning över 99 procent, vissa 99,9; enklare luftare 80 till över 90 [6]
Fältförsök i lagringstankar (Virginia/Maryland) Stänklåda eller bubbelluftning var för sig cirka 60–70 procent, kombinerat cirka 90 procent utan avtagande effekt [9]
Kolfilter, 121 anläggningar (EPA) 90,7–98,6 procent, lägre än förväntat [8]

Slutsatsen av fältdata är enkel: tekniken når 95–99 procent, installationen avgör om den gör det hos dig. Därför ska radonhalten i vattnet kontrolleras efter installationen. [1] En uppföljd bergborrad brunn i Hallstahammar visade dessutom att filter av annan typ inte fungerade som radonavskiljare. [10]

Luften måste ut – det är hela poängen

Radon i vatten är främst ett luftproblem. WHO anger att i genomsnitt 90 procent av stråldosen från radon i dricksvatten kommer från inandning, inte från att dricka vattnet, och att 1 000 Bq/l i vattnet höjer radonhalten i inomhusluften med i genomsnitt 100 Bq/m³ medan kranen eller duschen är igång. [5] Livsmedelsverket säger samma sak: den största risken är inandning av radon som avgår till inomhusluften. [3]

En avskiljare flyttar radonet från vattnet till luften, så den luften ska alltid ledas ut utomhus, anläggningen placeras så att radonhalten inomhus inte ökar, och vid förhöjd halt i vattnet bör radon mätas även i bostaden. [1] [4] WHO påpekar att högeffektiv luftning annars kan skapa en stor källa till radon i luften. [5] Av samma skäl avråder EPA från filter vid en enskild kran mot radon – de skyddar inte mot inandning vid duschen och andra tappställen. [8]

Kolfilter mot radon: fungerar, men med förbehåll

Aktivt kol adsorberar radon, och tekniken används. Men förbehållen är många. SSM anger att ett kolfilter för ett hushåll behöver minst 50 liter kol, att effekten avtar och kolet måste bytas, att metoden inte är lämplig över 2 000 Bq/l, och att radondöttrar och radium fastnar på kolet så att filtret kan avge gammastrålning – det bör därför stå i ett utrymme som inte används hela tiden. [1] I den svenska fältutvärderingen beskrevs kolfiltrets rening som påtagligt sänkande men kraftigt varierande. [2] EPA:s uppföljning av 121 kolfilter gav 90,7–98,6 procent, lägre än förväntat, och gammastrålningen kan kräva skärmning; EPA bedömde inte heller kol som bästa tillgängliga teknik eftersom radon kräver mycket större kolmängder än andra ämnen. [6] [8] I fältförsök tappade kolet effekt inom några månader. [9]

Kolfilter kostar ofta mindre, men radioaktiviteten samlas i filtret och kan kräva särskild avfallshantering. [7] Vid måttliga halter kan det vara ett alternativ; vid höga halter är avskiljaren det säkra valet.

Det som sätter igen avskiljaren

Skötseln är avgörande. Utfällning av järn och mangan samt bakterie- och algtillväxt sätter igen ejektorerna, och innehåller vattnet mycket kalcium, partiklar, järn eller mangan kan förfilter krävas för att avskiljaren ska fungera. [1] [4] EPA nämner samma driftproblem och påpekar att luftare kan behöva UV-desinfektion efter sig, eftersom de är benägna för bakterietillväxt. [6] [8]

Hur vanligt radon i brunnsvatten är, och hälsoriskerna bakom riktvärdena, beskrivs i Svenskt Vattenprovs ämnessida om radon. I Radonutredningen 2000 låg 12 procent av 31 000 analyserade brunnsvatten över 1 000 Bq/l. [10]

Källor

Varje siffra i artikeln kommer från en av källorna nedan. Hänvisningarna i texten anger numret.

  1. Radon i vatten (broschyr, augusti 2016) – Strålsäkerhetsmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten, Boverket, SGU och Livsmedelsverket, 2016. Broschyren beskriver luftning i radonavskiljare som den vanligaste metoden: finfördelat vatten blandas med luft vid atmosfärstryck, och för att nå 90 procent eller högre rening kan vattnet behöva cirkulera förbi ejektorer flera gånger. Skötseln är avgörande (utfällning av järn och mangan, bakterie- och algtillväxt), radonhalten ska kontrolleras efter installationen, anläggningen ska placeras så att radonhalten inomhus inte ökar, och kolfilter beskrivs som ett alternativ som kräver minst 50 liter kol, regelbundna byten, inte är lämpligt över 2 000 Bq/l och kan avge gammastrålning; vid 13 dygns lagring sjunker halten med 90 procent genom sönderfall.
  2. SSI-rapport 97:01: Utvärdering av radonavskiljare. Effekt på radon i dricksvatten från bergborrade brunnar – Statens strålskyddsinstitut och Livsmedelsverket (utförd av Svensk Geofysik AB), 1997. Vid 32 installerade radonavskiljare av nio fabrikat samt ett kolfilter mättes reningen i fält. Alla luftningsavskiljare reducerade radonhalten med 95–99 procent, i bästa fall över 99 procent och vanligen 96–99 procent, men det krävde att vattnet recirkulerades i ett förrådskärl under atmosfärstryck, och nästan alla hade tekniska brister; enskilda anläggningar med felaktig installation låg på 70–88 procent. Kolfilter beskrivs som påtagligt sänkande men kraftigt varierande, och eftersom kol även adsorberar radium blir filtret radioaktivt med tiden.
  3. Rapport 19 del 2 – 2017: Radioaktiva ämnen i livsmedel och i dricksvatten från egen brunn. Riskvärderingsrapport – Livsmedelsverket (Kettil Svensson), 2017. Livsmedelsverket återger fyra metoder mot radon i vatten: luftning i radonavskiljare, där 90 procent eller högre rening kan kräva att vattnet cirkulerar flera gånger eller att mycket luft blåses in, aktivt kol (minst 50 liter för ett hushåll, kolet byts regelbundet, inte lämpligt över 2 000 Bq/l och med risk för gammastrålning från filtret), omvänd osmos och lagring. Rapporten anger att den största risken med radon i vatten är inandning av radon som avgår till inomhusluften.
  4. Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk – En faktaskrift med information kring ansvar, lagstiftning, vattentäkter, kvalitet och åtgärder – avsnittet om radon och Bilaga 3 – Livsmedelsverket, 2026. Faktaskriften anger att radon renas genom avluftning och radonavskiljare, att den kontaminerade luften alltid ska ledas ut utomhus för att inte höja radonhalten inomhus, och att det vid förhöjd halt i vattnet är lämpligt att även mäta radon i bostaden. Filtermassor som samlar radioaktiva ämnen kan bli så radioaktiva att utrustningen placeras skilt från bostadsutrymmen och massan tas om hand särskilt, och om vattnet innehåller mycket kalcium, partiklar, järn eller mangan kan förfilter krävas för att radonavskiljaren ska fungera.
  5. Guidelines for drinking-water quality, 4th edition incorporating the first and second addenda – avsnitt 9.7 Radon – WHO, 2022. WHO anger att högeffektiv luftning kan ta bort upp till 99,9 procent av radonet i grundvatten men samtidigt kan skapa en stor källa till radon i luften, medan granulerat aktivt kol också kan ge hög borttagning men är mindre effektivt och kräver stora mängder kol; lagring och blandning är andra möjligheter. Enligt WHO kommer i genomsnitt 90 procent av stråldosen från radon i dricksvatten från inandning, och 1 000 Bq/l i vattnet beräknas höja radonhalten i inomhusluften med i genomsnitt 100 Bq/m³ medan kranen eller duschen är igång.
  6. National Primary Drinking Water Regulations; Radon-222 – Proposed Rule. Federal Register vol. 64 nr 211 (2 november 1999) – US EPA (via GovInfo), 1999. EPA föreslog högeffektiv luftning som bästa tillgängliga teknik (BAT) för radon: packade torn, grunda brickor och flerstegs bubbelluftning överför radon effektivt till luft och kan ta bort mer än 99 procent, vissa bubbelluftare upp till 99,9 procent medan enklare varianter tar 80 till över 90 procent. Granulerat aktivt kol bedömdes inte som BAT eftersom radon kräver mycket större kolmängder än andra ämnen, men kan passa vid husets inkommande vatten och för mycket små system; EPA nämner igensättning av järn, mangan och bakterier som driftproblem vid luftning.
  7. Radon in Drinking Water: Questions and Answers (arkiverad EPA-sida) – US EPA, u.å.. EPA anger att den effektivaste åtgärden för egen brunn är att ta bort radonet innan vattnet kommer in i huset, och att det finns två typer av sådan utrustning: kolfilter (GAC) och luftare som bubblar luft genom vattnet och för ut radonet via en frånluftsfläkt. Kolfilter brukar kosta mindre, men radioaktiviteten samlas i filtret, vilket kan ge en hanteringsrisk och kräva särskild avfallshantering.
  8. Point-of-Use or Point-of-Entry Treatment Options for Small Drinking Water Systems (EPA 815-R-06-010) – avsnitt 3.2.3 och 7.5 – US EPA, Office of Water, 2006. EPA sammanfattar en uppföljning av 121 kolfilter vid husets inkommande vatten i tolv delstater under sju år: den observerade reningen var 90,7, 92,5 respektive 98,6 procent för tre filterstorlekar, lägre än de förväntade 96,7 till över 99,99 procent, och gammastrålningen från filtren kan kräva skärmning. EPA anger att filter vid en enskild kran inte bör användas mot radon, eftersom de inte skyddar mot inandning vid andra tappställen som duschen, och att luftare kan sättas igen av järn och mangan och kan behöva UV-desinfektion efter sig.
  9. Variations of well water radon in Virginia and Maryland. Journal of Environmental Science and Health, Part A 36:1647–1660 (doi 10.1081/ESE-100106249) – Mose DG, Mushrush GW, Simoni FV, 2001. Luftningsförsök på brunnsvatten i lagringstankar visade att en stänklåda med frånluftsfläkt tog bort cirka 60–70 procent av radonet, bubbelluftning likaså cirka 60–70 procent, och kombinationen av bubbelluftning, stänklåda och fläkt cirka 90 procent utan att effekten avtog med tiden. Aktivt kol tog också bort cirka 90 procent, men kolet tappade effekt inom några månader.
  10. SSI Rapport 2008:15: Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar – Statens strålskyddsinstitut och SGU (Ek B-M, Thunholm B, Östergren I, Falk R, Mjönes L), 2008. Rapporten anger att radonavskiljare med luftning i allmänhet fungerar väl för sitt syfte, medan filtermassor som samlar radioaktiva ämnen kan avge gammastrålning och därför helst ska kunna backspolas och placeras så att de boende inte exponeras. I Radonutredningen 2000 rapporterade 229 kommuner radonanalyser i 31 000 brunnsvatten: 35 procent låg under 100 Bq/l och 12 procent över 1 000 Bq/l, och en uppföljd bergborrad brunn i Hallstahammar visade att installerade filter av annan typ inte fungerade som radonavskiljare.

Vanliga frågor

Hur många procent radon tar en radonavskiljare bort?

95–99 procent i den svenska fältutvärderingen av 32 anläggningar, vanligen 96–99 procent. Felinstallerade anläggningar låg på 70–88 procent, så halten ska kontrolleras efter installationen. [1] [2]

Kan jag ta bort radon med ett kolfilter?

Ja vid måttliga halter, men med förbehåll: minst 50 liter kol, inte lämpligt över 2 000 Bq/l, effekten avtar och filtret blir radioaktivt och bör stå avskilt. Luftning är den metod myndigheterna sätter först. [1] [8]

Var ska radonavskiljaren stå?

Så att avgående luft leds utomhus och radonhalten inomhus inte ökar. Mät gärna radon i bostaden också – 90 procent av dosen från radon i vatten kommer från inandning. [1] [4] [5]

Behöver avskiljaren förfilter?

Ofta, om vattnet har mycket järn, mangan, kalcium eller partiklar. Utfällningar och bakterietillväxt sätter annars igen ejektorerna. [1] [4]

Nästa steg

Fler forskningsöversikter

Tillbaka till blogg